Att sedan hålla vargbeståndet på maximalt 210 individer när oberoende vetenskaplig expertis hävdar att den isolerade stammen på längre sikt inte klarar att hållas under 1 000 till 5 000 individer, är ett politiskt beslut ”för att skapa acceptans” som fullständigt saknar vetenskaplig förankring. Denna tillställning passar Sverige på att vara värd för under den biologiska mångfaldens Speciella år och med vargen på rödlistan som akut hotad art. Det finns vetenskapliga farhågor att den av inavel och isolering bräckliga vargstammen när som helst kan kollapsa utan förvarning eftersom den smala genvariationen gör den lättpåverkad av tillfälliga och slumpmässiga belastningar.

Vi vänder oss också mot att ett uttag ur vargstammen tillåts innan något arbete har skett för att kunna sätta ut nya individer istället för de dödade.

Acceptansen för utsättning är mycket låg bland motståndarna och arbetet för att öka den har inte varit framgångsrikt. Den vetenskapliga expertisen hävdar också att en lyckad utsättning av valpar är mycket osäker och det finns över huvud taget ingen väl underbyggd strategi för hur en inplantering ska kunna ske. Enligt vår uppfattning verkar Naturvårdsverket ta lite ansvar för genomförandet av den andra sidan av myntet. Det kan till och med gå så illa att en riksdagsbeslutad inplantering visar sig inte vara möjlig. Vi vänder oss därför starkt emot att man jagar varg ”på kredit”.

En övervägande majoritet i Sverige - där också många bor och lever på landsbygd och i glesbygd – är positiva till varg och övriga rovdjur. De vill leva med det ekologiska systemet friskt och starkt runt knuten. Många har valt sin boplats avjust den anledningen. Dessa människor ser sin dröm om en sund miljö slås i spillror av en liten jägarlobbys hobbyverksamhet.

Den nu beslutade licensjakten i januari 2011 kommer än en gång att bli en slumpvis jakt som inte riktas mot speciella individer. Risken är därför åter igen överhängande att ett flertal genetiskt värdefulla djur, som så väl behövs för att bredda den genetiska basen, dödas.  Det verkar som att

Naturvårdsverket också räknar med att någon eller några av degenetiskt värdefulla djuren kommer att skjutas.  Risken är också alarmerande för att valpar återigen ska förlora en eller båda sina föräldrar. Valpar är inte fullt jaktdugliga förrän efter minst 10-12  månaders ålder och är därför inte mogna att vid 7-8 månaders ålder klara sin försörjning själva. Risken för att de i sitt förvirrade tillstånd kommer att utgöra problem för tamboskap ökar därmed markant och sannolikheten för att de blir föremål för skyddsjaktsbeslut ökar.

Vi anser att regeringen och Naturvårdsverket i och med detta beslut har åsidosatt sin skyldighet att verka för skydd och bevarande av en ekologiskt sund miljö.